Ockelbo under andra världskriget

av Anna Stensson

Inledning

Mitt val med ett projektarbete om Ockelbo och speciellt avgränsningen till Andra Världskriget hade många anledningar. Den främsta var att jag är uppväxt i Ockelbo och känner väl till bygden som den ser ut idag. Därför intresserades jag av hur det såg ut i Ockelbo innan min tid.

Men jag var tvungen att göra en avgränsning, därav till Andra Världskriget. Dels på grund av att kriget pågick runt Sveriges gränser och för att kriget satt spår än in på våra dagar. Men även därför att det finns människor i Ockelbo som kan berätta om händelser som utspelade under just denna tidsepok.

Hela världen blev påverkad av detta krig men hur såg det ut för en liten enskild ort mitt i vårt land? Den frågan är den som kommer att genomsyra arbetet från första stycket till sista punkten. Enbart för att den är så intressant i sig själv.

De övriga frågorna som intresserade mig var hur Ockelbo kommun såg ut och fungerade. Gjorde Ockelboborna någon insats för krigets offer? Tillsist undrade jag om kriget medförde något positivt till samhället? Dessa frågor har jag gjort mitt bästa för att kunna besvara.

Min avgränsning till Ockelbo under Andra Världskriget har visat sig varit så gott som blankskriven i det nuvarande skrivna materialen. Det finns inte en bok eller häfte som berättar om Ockelbos samhälle under vare sig Första eller Andra Världskriget.

Det finns i alla fall en bok som berör Ockelbo men på ett annat sätt än min idé. Det är den s.k. Ockelboboken och den omfattar historien om bygden från istid fram till idag. Många varierande kapitel om en del områden i samhället som är skrivna på ett bra sätt. Men det är ingenting tryckt om situationerna under krigen. Därför har det varit en extra tuff utmaning till att söka efter material som passade mitt arbete.

Min bakgrundssökning har bl.a. baserats på artiklar om Ockelbo i Arbetarbladet från tiden 1939-1945 och någon enstaka tidningar från Gefle Dagbad. Men även på intervjuer från fem-sex stycken människor som levde under min avgränsningstid.

Tack vare intervjuerna kommer en historisk bild fram på ett tydligt sätt. Det är alltså ingen brist på användbart material. Det enda som fattas är att det blir nedskrivet innan det är försent.

Den enda nackdelen med intervjuer är de olika missuppfattningar som kan uppstå mellan talaren och lyssnaren. Man uppfattar saker och ting på olika sätt. Därför reserverar jag mig för en del enstaka misstag.

Till sist vill jag tillägga att jag vill med detta arbete ge en grundläggande bild av hur Ockelbo såg ut under Andra Världskriget. Sammanfattningsvis skulle man kunna betrakta arbetet som en sammanställning av de oskrivna dokumenten från Ockelbo.

De stora förlusterna

Under kriget skulle mycket komma att förändras. Den första märkbara förändringen var vardagens små rutiner. Allting skulle komma att ändras.

Denna förändring var mest tydlig på landsbygden än inne i staden.1 Självklart skedde det förändringar även inom Gävles gränser. Män från städerna blev, som män från landet, inkallade till kriget.

Kommunen Ockelbo var tidigare mycket mer beroende av jordbruket än vad man är i dag. Under kriget var så gott som alla familjer bönder. Antagligen levde man av sin självägda jord eller så arrenderade man jorden av Kopparfors.2 De familjer som arrenderade jord och i många fall även en bit skog övertog ansvaret för markens skötsel. Kopparfors antog att arrendatorerna om hösten och vintern skulle arbeta för dem. Om hösten ögg man och på vintern körde man i väg timret.

Kriget medförde ett stort antal inkallelser av krigsdugliga män. Detta ledde till att halva arbetskraften på gårdarna försvann. Men detta löstes i en del fall med hjälp från bl.a. Hälsingland.2 Från grannlandskapet kom det arbetsvilliga människor.

I Ockelbo förekom det under kriget mer eller mindre volontärutfört arbete på gårdar. Det var antagligen frivilliga eller tvingade ungdomar som hjälpte till med det tunga arbetet på åkrarna. På en bondgård i Ockelbo arbetade en femtonårig flicka från Storvik, hon hade blivit placerad där som arbetskraft. Det sägs att flickan inte frivilligt ansökt om arbete på gården. Orsaken till hennes placering var enbart bristen på arbetskraft runt om i Ockelbo.

På andra gårdar runt om i Sverige arbetade de inkallade soldaterna i väntan på besked om stridsberedskap.

Jordbruket drabbades även av en till förlust under kriget. Den svenska armén kallade inte enbart in männen utan också de arbetsdugliga hästarna. Förlusten av en häst på gården var stor. Förutom användandet av hästen inom jordbruket på våren, sommaren och hösten använde man hästkraften i skogsbruket på hösten och vintern. Man var alltså mycket beroende av den.

Ansvarsskifte

Kvinnans roll inom jordbruket var mycket viktig även innan kriget. Hon var lika mycket delaktig i gårdens överlevnad som mannen. Men hennes närvaros betydelse ökade under Andra Världskriget.

När de krigsdugliga männen blev inkallade vilade hela ansvaret över gård och hem på de arbetsdugliga kvinnorna. Männens frånvaro drabbade dessutom familjeförsörjningen inom många familjer. Familjens överlevnad var i många fall enbart kvinnans ansvar.

Den största anledningen till att landsbygden drabbades hårdast var att arbetet som utfördes på åkrarna var mycket tyngre, mer tids- och planeringsmässigt krävande än många andra arbeten. Kvinnorna på bondgårdarna drogs med ett mycket större ansvarsområde ensamma, jämfört med kvinnor i städerna.

Ockelbos stundade fattigdom

Tiden innan krigsutbrottet var ingen dans på rosor för invånarna i Ockelbo. Eftersom Sverige drabbades av en ekonomisk depression under 30-talet var det mycket svåra tider i samhället. Det var bl.a. ett antal företag som gick i konkurs.

Men Ockelbo hade det möjligen lite bättre ställt än vad de omkringliggande orterna; Åmot, Lingbo och Jädraås, hade det. Det hände ibland att människor vandrade från dessa orter ned till Ockelbo för att få en möjlighet till att handla lite.

Men problemen skulle förvärras för många under krigsåren. För invånarna väntade en stor fattigdom och i en del fall gränsen till svält. Även de invånare i Ockelbo som inte direkt drabbades av fattigdomen blev påverkade. Kriget innebar ett evigt stretande och kämpande för att överleva.

Export- och importsvårigheterna ökade när krigsutbrott hotade i Europa.2 De svenska myndigheterna var tvungna att hushålla med de varor som fanns i landet. För att hushållningen skulle blir så rättvis som möjligt införde man ransoneringskort. På varje ransoneringskort stod det vad just det kortet ansvarade för. Det fanns ett kort för ägg, mjöl, skor osv.

Kommunala problem

Mitt under det brinnande kriget beslutade kommunledningen, att skatten skulle höjas. Höjningen handlade om sextio öre, alltså från sju kronor till sju kronor och sextio öre.6

Anledningen till skattehöjningen var bl.a. ökade utdelningar av bidrag till olika nämnder. Det var exempelvis skogsbrandsfogdarna och barnavårdsnämnden som skulle få större bidrag.

Höjningen av skatten var inte det enda kommunen och dess invånare skulle få anpassa sig efter.

Om man läser lördagstidningen från Gefle Dagblad den 14 april 1945 redovisas Ockelbos situation i en stor artikel. Kommunen hade, under kriget, stora kommunala problem att försöka lösa.

Den mest betydelsefulla frågan var hur man skulle införa vatten- och avlopp i orten. Det fanns en rad olika hinder av införandet av vatten- och avloppsledningar.

För det första var de norra delarna av samhället mycket kuperat och detta ledde till svårigheter i ledningsfrågan.

För det andra hade man problem med att pumpa upp vattnet ur berggrunden. Orsaken var att Ockelboåsen innehöll förutom stenar även mycket lera. Det var leran i åsen som orsakade problemen vid uppumpningen genom att plugga igen ledningarna.2

Man beslutade i stället att undersöka om vattnet i de olika sjöarna, runt Ockelbo, om de hade rent och drickbart vatten. Men det visade sig att vattnet ifrån sjöarna innehöll för mycket järn och summorna för att rena vattnet skulle bli för stora.

Vatten- och avloppsnämnden återgick då till problemet med rullstensåsens vatten. Man anlitade några forskare som upptäckte att Ockelbo låg på en gammal sjö som fortfarande innehöll vatten. Det enda som återstod var att borra sig ned till sjön och därefter pumpa upp vattnet den vägen.2

Tidigare hade en del privatpersoner ordnat privat avlopp ut i Bysjön. Detta ledde till en kraftig förorening av vattnet att kommunen diskuterat om badförbud.

Det var inte enbart problem med föroreningsfrågan genom privata avlopp utan även vattentillgången. Det var brist på vatten i de norra delarna av Ockelbo. Under den tidigare arbetslösheten/depressionen byggdes en brunn i dessa delar med vattenbrist. Brunnens kostnad uppnådde ca sextusen kronor. Men brunnen förblev nästintill oanvänd.

Det var även bostadsbrist i Ockelbo under kriget. Många av de bostäder som fanns var i ett så dåligt skick att hälsovårdsnämnden dömde ut ett stort antal. Men man kunde inte tvångsförflytta familjer för det fanns inte några nya bostäder. 7 Kommunen var alltså så fattig att man inte hade råd med en rustning av bebyggelsen.

Empati under kriget

Många händelser och åtgärder som vidtogs under kriget har inte blivit upp- dagade till allmänt beskådande. Föreningar och olika klubbar har bidragit till Ockelbos utveckling inom många områden, så som skolverksamheterna.

Det fanns de klubbar som haft ett stort inflytande över olika kommunala beslut som tagits. En sådan klubb var socialdemokraternas kvinnoklubb.

Den 24 februari 1942 fyllde den betydande kvinnoklubben i Ockelbo tio år.

Kvinnoklubbens grundtanke var att tänka på barnens bästa. Man satte barnen i det främsta rummet. Och detta rådde verkligen i klubbens sfär.

Den dåvarande styrelsen leddes av ordförande Karin Hedlund och under hennes ledning införde kvinnoklubben bland annat gratis läkarundersökning av skolbarn. Under tioårsjubileumet undersökte man möjligheterna om till gratis tandvård. Tack vare klubbens kommunala inflytande ordandes även detta.8

När klubben bildades var det otroligt svårt att få medlemmar. Det var många som sympatiserade med klubben men få var betalande medlemmar. Det var enbart 14 stycken. Men med tiden ökade trots allt antalet. Vid slutet av 1941 uppnådde medlemsantalet till 31 stycken.

Klubbens styrelse ansåg att detta berodde på att kvinnan hade så mycket ansvar i hemmet och för barnen. Detta ansvar gick i många fall före intresset för klubben.

Men trots motgångarna fortsatte kvinnoklubben att genomföra olika behövliga sakfrågor.

Man inrättade ett internat/barnhem för finska krigsbarn. Det var de styrande för Finlandshjälpen och socialdemokraternas kvinnoklubb som stod bakom införandet.

Under kriget inrättades ett visst antal barnhem i Ockelbo. Barnhemmen riktade sig fortfarande mestadels till krigsbarn från Finland. Bl.a. förflyttades femton stycken finska barn från Kungsbäck till ett av barnhemmen i Ockelbo. Det s.k. Kopparforshemmet. Hemmet finansierades av tjänstemän från Kopparfors AB, där av namnet på hemmet.

Sedan slutet av februari 1942 vistades redan 14 stycken barn på Ockelbo- gården. Trivseln bland barnen var stor. Det hände även att en del barn adopterades bort till privata hem.

Enligt artikeln i Arbetarbladet hände det mycket i Ockelbo, speciellt på barnfronten. Man inrättade ett visst antal barnhem för flyktingar men många av de övriga invånarna förblev ovetande om detta. Mina intervjuer har visat att de flesta inte hade en aning om barnhemsinförandet. Speciellt ovetande om att det var barnhem för flyktingar.

Krigslokalen Gotan

I Ockelbo fick nykteriströrelserna, som i andra mindre orter, ett starkt fäste. Redan i slutet av 1800-talet fanns det många IOGT-NTO-lokaler i Ockelbo. Många människor ansåg att den nyktra inställningen skulle råda innanför varje hems väggar.

Nykteristernas inflytande över allmänheten var starkt. Det starka inflytandet kan man ana i Arbetarbladet från sjätte november, 1940.

I en artikel redovisades kommunens beslut angående alkoholförtäring. Beslutet man fattade innebar att all intagning av pilsner var förbjuden utomhus efter klockan 18.00. Man bestämde även de öppettider som skulle råda för kioskerna. De skulle inte få vara öppna mer än till kl. 21.00.

Kommunen hade under 1930-40-talen en mycket större beslutanderätt över olika verksamheter i byn än vad kommunen har idag.

Under det brinnande kriget flydde många tusen människor från sina hemländer till tryggare platser. Eftersom Sverige valt att ta en någorlunda neutral ställning inför kriget valde många flyktingar att komma hit.

Tiderna var kärva, hårda och inte minst krävande för alla människor. Så det är lätt att förstå att flyktingarna inte alltid mötte ett varmt välkomnande.

Den svenska staten delade sitt ansvar över flyktingarna med kommunerna i landet. Ockelbo blev också tilldelad detta ansvar och snart anlände det flyende människor dit. Det var mestadels letter och estländare som kom.

Kommunen blev tvungen att anordna en lokal som skulle fungera som en uppsamlingsplats för flyktingarna. Kommunen valde att använda den gamla IOGT-NTO-lokalen som var centralt belägen och var tillräckligt rymlig. Lokalen hette Godtemplargården eller den numera kallade Gotan. 9

Redan från 1930 till efter kriget användes Gotan för militära ändamål och till uppsamlingsplats.

Men Gotan var inte den enda flyktinglokal som inrättades i Ockelbo under kriget. Kommunen byggde även ett flyktingläger intill platsen för dagens Raboskola.10 Där levde ett trettiotal flyktingar.

Föreningslivets mångfald

Som tidigare nämnt hade en del föreningar ett stort inflytande över kommunen och dess beslut, om man jämför med dagens läge.

Genom Folkrörelsearkivet kan man skapa sig en uppfattning i antalet föreningar. Men siffran man får fram är endast preliminär. De arkiv man har där är endast från de föreningar som frivilligt lämnat handlingarna där.

Sammanlagt fanns det 150 olika arkiv från föreningar i Ockelbos samhälle och de flesta har något form av religiös anknytning. Men jag antar att det fanns fler föreningar än 150 stycken men som med tiden fallit bort från bevaring.

I de olika protokollen kan man läsa om hur medlemmarna såg på tillvaron de levde i. En sammanfattad bild av krigssituationen framträder väldigt bra i årsmötenas protokoll. I Baptisternas syförening Arbetsbiets årsprotokoll från 8 januari 1942 har man skrivit:

"Tiden ute i Världen har blivit allt mörkare och dystrare. Världskriget rasar med oförminskad styrka och häftighet och de onda makterna se ut att vilja förgöra allt de vackra Gud skapat."

Man fortsätter att beskriva kriget:

"Här hemma i Sverige leva vi ännu i lugn och ro. Men krigets påverkning ha på olika områden även nått hit, även om vi icke ännu äro uppe i själva häxdansen".

Det medlemmarna har nedtecknat i dessa protokoll får tala för sig själv. Meningarna får även symbolisera de genomträngande känslorna som antagligen fanns hos många Ockelbobor. Man led helt enkelt med krigets offer som drabbats av smärta och nöd i länderna runt omkring.

Industriernas nya tag

Trots den tunga nedgången under kriget tog den ledande industrin i Ockelbo ny fart.

Kopparfors tog nya tag inom järnframställningen genom malmbrytning i Wintjern. Den ledande koncernen inom Kopparfors beslutade i slutet av 40-talet att transporterna skulle gå över till lastbilstrafik.

Den lilla verksamheten som fanns kvar i Jädraås smedja upphörde helt 1942. Detta ledde till Kopparfors sista andetag inom järnhanteringen.16

Efter den hårda smällen av nedgång inom järnindustrin beslutade Kopparfors att sadla om i Ockelbotrakten. Istället för att försöka blåsa liv i järnhanteringen på nytt satsade man på träindustrin.

Genom Sigbjörn Holgerssons beslut att inrikta Kopparfors på en ny bana som gengasproduktionen medförde skapades Ockelbobornas första möte med industrivärlden.

Tiden runt 40-talet byggdes det i Ockelbo en del kolugnar för framställningen av gengas. Av ugnen i Fornwij finns fortfarande rester kvar. Andra ställen som det byggdes kolugnar var i Åmot och Källsjön.

Gengasveden samlades i Wij Valsverks nedlagda lokaler för att därefter transporteras i väg med tåg.

Hela den nya situationen med gengastillverkningen och dess maskiner var en omställning för arbetarna. Ockelboborna var tidigare inte insatta i industri- världen. De människor som arbetat med järnproduktionens industri hade i och med Wij Valsverks nedläggning 1932 sökt arbete på annat håll.2

De inhemska invånarna var alltså enbart vana med jord- och skogsbruk. Men även sågverkshanteringen. Det var på grund av de stora skogsmarkerna som antalet sågverk uppnådde siffran 9.

Kopparfors införande av gengastillverkning ledde alltså till en stor omställning för Ockelboborna. Men den medförde också nya arbetstillfällen. Det var ca 10 stycken som arbetade vid kolugnarna och 100-150 stycken nere vid gengas- verket.

Men det var enbart under krigstiden produktionen av gengas avlönade sig. Efter krigsslutet avvecklade Kopparfors produktionen för att åter satsa på sulfatfabrikerna.

Mekaniseringen och utvecklingen av skogsbruket ledde till att en utbyggnad och upprustning av vägnätet påbörjades i mitten av 40-talet.

Det var nu denna industri som skulle komma att styra mycket av den ekonomiska försörjningen åt många familjer.

Utvecklingen som väntade styrdes av trähanteringens behov.

De lokala skidfabrikerna

Under alla ekonomiska depressioner som drabbade samhället sökte människorna nya vägar för att dryga ut kassan.12

Ockelboskogarna var fulla av björk med en hög kvalitet. De var raka och smidiga. Björkarna lämpade sig särskilt bra för en sorts tillverkning, nämligen skidtillverkning.

Det var vanligast med att bönder satsade på detta. Bönderna ägde i många fall en egen bit skog. Men för de som inte ägde skog var tvungen att ordna tillstånd från Kopparfors.

Nyheten om skidtillverkningen i Ockelbo spred sig utanför kommun- och landskapsgränderna. Efterfrågan på skidor ökade. Det var speciellt en bonde som verkligen lyckades med sin skidtillverkning. Det var en bonde vid namn Lundgren i Mo. 2

Men denna utveckling skulle inte stå sig så lång tid. Bönderna i Ockelbo blev utkonkurrerade av Edsbyn som lanserade limmade skidor.

Nöjeslivet i Ockelbo

Folkparkernas välkomnades av invånarna i Ockelbo. Det byggdes många parker runt om i socknen. Det byggdes så gott som en park i varje bydel.

Parkerna användes för olika festligheter och de var till för det "enkla" folket. Det anordnades dans med levande musik som framfördes av mer eller mindre kända musiker.

Det annonserades i tidningar och på anslagstavlor när det var speciella evenemang på gång. Det förekom även olika mässor, bl.a. idrottsmässor med akrobatiska uppträdanden av de internationellt kända akrobaterna Rosén och Kanter.

Genom folkparkerna mötte invånarna sensationella människor som många annars aldrig skulle få möta. En folkpark i Ockelbo bjöd in Marianne Wersell som var en omtalad buktalerska.

Ibland hände det även att en cirkus kom till Ockelbo. Det skedde ett par gånger per säsong. Cirkusarna anlände ofta med exotiska djur, som man skrev i en annons. Cirkusen kunde ha med sig 30 hästar, 10 stycken tigrar och ett manskap uppemot 80 personer. Cirkusuppvisningarna var omtyckta både av små och stora ockelbobor.

Under krigstiden förkom det någon enstaka gång att zigenarsällskap slagit upp sina tält i Ockelbo.3 Romernas resande sällskap var inte speciellt välkomna i socknen men man lät dem vara ifred. Trots att romerna inte var omtyckta gick en del av Ockelboborna på de musik- och dansuppvisanden som romerna anordnat.

De flesta accepterade det annorlunda efter ett tag. Invånarna vande sig med krigets nya rutiner.

Sammanfattning

Genom mitt arbete har jag blivit väldigt förvånad över rikedomen på outforskade områden som fanns om Ockelbo och möjligen om varje liten ort i Sverige.

Inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat ana hur mycket det fanns att skriva om Ockelbo under Andra Världskriget och det finns fortfarande mycket som inte dokumenterats. T.ex. har jag inte gått igenom hela föreningslivet i Ockelbo. Där kan man förvänta sig att finna en hel del intressanta upplysningar som kan ge många andra resultat än mina.

Käll- och litteraturförteckning

Notförklaring

1. Jakobsson, Sverige 1939-1945
2. Bandad intervju 16/4-03
3. Bandad intervju 17/4-03
4. Arbetarbladet 26/5-39
5. Arbetarbladet 16/5-39
6. Arbetarbladet 6/11-40
7. Gefle Dagblad 14/4-45
8. Arbetarbladet 24/2-42
9. Aagård, Inventering av folkrörelselokaler i Ockelbo kommun
10. Bandad intervju 9/4-03
11. Ockelbo lokalkommittéer av Svenska Norgehjälpen
12. Bandade intervjuer
13. Gunnarsson (ansv.utg.) Ockelboboken
14. Arbetarbladet 20/6-39
15. Bandad intervju 17/4-03
16. Stén, Under 100 år med Dala-Ockelbo-Norrsundets järnväg

Tryckta källor

Arbetarbladet under tidsperioden maj 1939 - juli 1945
Gefle Dagblad, under tidsperiod januari 1944 - april 1945

Otryckta källor

Bandad intervju 9/4-03 9/4-03
Bandad intervju 16/4-03 16/4-03
Två stycken bandade intervjuer 17/4-03 17/4-03
Folkrörelsearkivet i Gävleborg:
Protokoll från:
- Ockelbo lokalkommitté av Svenska Norgehjälpen samt
- Syföreningen Arbetsbiet (Ockelbo baptistförsamling)