Ockelbo Ballongmöte
av Anna Skogh
Det var den 25 juli 1998 och min första ballongflygning. Dagen innan hade varit grå och blåsig, man frågade sig då om det verkligen skulle bli av. Men på lördagsmorgonen när jag slog upp mina två blå var det klarare väder. Fast frågan fanns där: Blir det någon flygning av, eller inte??
Programmet på Wij Säteri började klockan 16.00 med att fikaserveringen öppnade. Där fanns kaffe, bullar, bakelser och korv för de som önskade. Det var inte mycket folk då men allt fler kom till herrgården.
En halvtimme senare har aktiviteter för barnen börjat. Då var det ansiktsmålning och man fick prova på hur det är att vara cirkusartist och en liten uppvisning av Cirkus Max barncirkus med bland annat akrobater, jonglörer, clowner, fantasidjur och trollkarlar.
Nu var det bara att ströva runt i den soliga herrgårdsparken och bara njuta av den rofyllda stämningen.
Klockan 18.00 överlämnades 1999 års ballongtavla gjord av Bertil Ferm. Därefter blev det sommarmusik i det gröna av Peter Pelz och Walther Årlind. Dessa herrar spelade visor av bland annat Bellman och Taube.
Och så till händelsens höjdpunkt ballongerna rullas ut och börjar fyllas med luft. Men fortfarande är det osäkert om det blåser för mycket. Detta sker på åkern bakom Wij säteri. Vinden lugnar sig och det är klarblå himmel och solens strålar börjar att dala.
En ballong skulle bara åka upp och ner på stället. Den reser med en sådan prakt att man tappade andan. Vackrare syn har man sällan skådat. Oj vad stor den är. Något man inte reflekterat på när man ser de små prickarna kommer flygande på himlen.
När denna var rest börjar den som vi ska flyga i att fyllas med varmluft. Wow, den är ännu större. Spännande. Alla i korgen och plötsligt svävar vi fram på marken, men allt högre och högre. Tvärs över herrgården, kyrkans hus, Hanssons tipp och över skogen bär det, allt längre och längre bort. Något att reflektera över är att det inte var kallt. Snarare var det för varmt eftersom brännarna som fyller ballongen spred en njutfull värme.
Vi ser följebilen lite då och då, en älg skymtar förbi och många glada vinkande sommarstugeägare. Helt plötsligt kommer en stor väg och vi konstaterar att det är nog E4:an, men vad ligger öster om denna väg. Jo, det är inte allt för långt till havet! E4:an korsade vi uppe i Tönnebro. Nu gäller det att hitta någon stans att landa. Detta sker efter att vi nuddat talltopparna på ett stenigt och gropigt kalhygge i Strandfäbodarna.
Där vi allt efter sederna döps till Grevar och Markgrevinnor av Strandfäbodarna i champagne av ballongfararen Per Helmersson.
Väntan på följebilen var inte lång och under tiden hade vi en trasig luftballong att packa ihop och en stor tung korg att få ut till vägen. Till saken hör det att en del av med passagerarna hade skadat sig och kunde inte hjälpa till, desto tyngre blev det för oss andra som börjat frysa och bli trötta. Detta är något man kan glädjas åt. En upplevelse man skulle vilja att alla fick uppleva.
Anna Skogh
Ockelbo Ballongmöte
foto: Anna Skogh, Kjell Söderström